Allmänna tips och råd

England kan vara underligt ibland. Det är mycket i den engelska kulturen som man måste anpassa sig till och som svensk kan det ibland vara svårt att förstå. Vi känner lätt att vi är precis som de eftersom vi har sett engelska filmer och tv serier. (Mr Bean, Fawlty Towers, Frost, Bond etc) Men vi är inte som de. Inte alls. Visst, vi har alla rött blod i ådrorna men vårt sätt att se på saker och ting och vårt beteende är i många lägen väldigt olika.

Män och kvinnor behandlas mycket olika här jämfört med Sverige. Som kvinna kan du förvänta dig att bli bjuden på drinkar och det behöver inte betyda att han stöter på dig. Män betalar för kvinnor eftersom de tjänar mer helt enkelt.

På kontoret kan det hända att män och kvinnor behandlas olika (exempel; män tjänar mera, kvinnors dress code är inte lika strikt, men får mera kritik om de är hemma med sjukt barn, kvinnor har svårare att få jobb om de har barn). Språket kan också framstå som diskriminerande - det kan löna sig att ta vissa kommentarer med en klackspark, eller som en komplimang. Självklart finns det gränser även inom den engelska kontorsmiljön, kontakta din HR (Human resources) manager om du känner dig utsatt.

Pubkulturen är också något som är helt annorlunda än i Sverige. Man går ut direkt efter jobbet och är sedan hemma vid tio. Puben stänger klockan elva och då går man antingen till en club eller så går man hem. Den klassiska klockan kvart i elva med ett vrål "Laaaaaaast Oooooorder!!" existerar i allra högsta grad. När man är på puben så betalar man i rundor. Dvs, jag köper första rundan och du andra. Det är otroligt oartigt att bara köpa en drink till sig själv utan att fråga vad de andra vill ha. Och när de frågar dig, acceptera. Låt dem bjuda dig, det spelar ingen roll om du inte bjuder just dem tillbaka, du kommer bjuda någon annan som i sin tur aldrig kommer bjuda dig tillbaka. Det löser sig i slutändan. I en del vänskapscirklar gör man en "kitty", dvs alla lägger £10 eller £20 pund på bordet och sedan köper man rundor ur högen.

Bussar är billiga och bra. Det är ett enkelt sätt att lära sig hitta i London. Köp ett dagspass för £2 och hoppa på en buss och se vart den tar dig. De öppna bussarna kan man hoppa på vart som helst och även av. Man får egentligen inte göra så, men folk gör det ändå. Det finns två sorters busshållplatser; bus stop och request stop. Vid den förstnämna stannar bussen oavsett om du vinkar eller inte, men om det är ett request stop så måste du sätta ut handen och indikera att du vill med. Samma sak när du ska av. Bussen SKA egentligen stanna vid alla bus stops, oavsett om någon plingat eller inte, men jag har aldrig testat det. Om jag ska av plingar jag! I det här landet kan man plinga hur många gånger som helst. I Sverige låter det ju inte pling om någon annan redan har plingat, men det gör det här. Det är ett evigt plingande för den stackars chauffören. Om man går av där framme (dvs det finns inga bakdörrar) så tackar man chauffören när man går av. Det är vanligare ute i förorten än i centrala London dock.

Tänk på att ta med dig p-piller, eventuell astmamedicin och annat som du kan tänkas behöva. Preventivmedel, epilepsimedicin, astmaspray och dylikt är gratis i England men om du inte stannar längre än sex månader så är det möjligt att du får problem med att lösa ut det eftersom räkningen skickas till Sverige.

Ta ALDRIG en taxi ifrån en kille som står på ett gatuhörn - de har ingen licens och händer det dig någonting är du spårlöst försvunnen.

Black-cab: är den klassiska London Taxin - stor, bekväm och lite dyrare än en Mini-cab. Dess chaufförer är utbildade på Londons gatusystem och de hittar över hela London. De kör på taxameter.

Mini-cab: är en taxi som ser ut som vilken bil som helst. Du bokar den genom att ringa taxikontoret eller genom att besöka det - INTE IFRÅN EN KILLE PÅ GATAN - Dessa förare har ett ID kort som är anknyten till deras taxikontor. Resan har alltid ett fast pris och fråga när du bokar vad det kommer kosta.